Bostadshora

Det enda som saknas mig är ett mer permanent boende. Förutom det känns allt väldigt bra just nu. Och det är inte så att jag sover på någon gammal soffa nu heller, jag har badkar med fötter, stor säng, trevligt kök med blå skåpluckor och stort köksbord där jag äter, läser, ritar och skriver. Enda felet är att det är tillfälligt.

Att upptäcka att man trivs väldigt bra i Stockholm, promenaderna, intrycken, människorna, staden. Att bli lycklig över att jag lånade ut mitt kundkort på Hemköp till en kvinna med hennes son som skulle köpa fryst frukt och ville nyttja kundrabatten.

Att älska att vara tillbaka på jobbet och stundtals undra 'vad har jag gjort för att förtjäna det här?'

Att ringa sitt ex för att gå igenom posten, praktiska detaljer.
(han säger att jag fortfarande är världens bästa men städar handfatet med min avlagda tandborste. Jag klandrar honom inte men jag gillar att någon gång sova med hans gamla t-shirt, dra den upp över öronen).

Att ha Linn på besök, bre henne smörgåsar klockan sju en söndagmorgon när hon ska med tåget och sedan somna om. Att gå på Fotografiska med henne och tycka att hennes frukostbilder av mig är precis Annie Leibovitz dito av Susan Sontag. Linn undrade irriterat varför det inte var hon som hade utställning på Fotografiska.

Att upptäcka nya världar, igår var det Solna och Råsunda för hela slanten.

Att hitta osedvanligt snygga klänningar på Stadsmissionen.

Att mormor lyckas överleva operation på operation. Hon måste klara det här! Jag har bara ett smutsigt samvete över att jag inte ringt henne sedan hon började kunna ta emot telefonsamtal. Jag slog numret från badkaret förut men då var tiden för att patientsamtal ute.

Och att ringa Krulliga Karin och berätta allt, allt, allt. Och att hon avrundar med att säga vilken vitaminkick mitt samtal var.

Man kan ha det bra, så skulle E säga.

Om att göra trevliga saker ensam och om bostäder, engångsligg

Ett år sedan jag skrev något här. Mycket har hänt sedan dess och jag har just avslutat ännu en sommar i parkstaden. Som skiljde sig från den förra och ja, ett år har gått och jag har blivit en annan.

Nu är jag i Stockholm på kafé. Sitter och försöker uppdatera mig lite, imorgon börjar jag mitt "nygamla" jobb vilket ska bli roligt och spännande. Bara det att jag känner att jag inte har koll på området just nu efter att ha levt annat liv med annat jobb några månader. Det brukar dock gå chockerande snabbt att komma in i nya spår och vanor igen.
På tal om det har jag redan tagit mig för att börja simma igen vilket känns mycket bra. Simning är för mig som löpning är för många andra. Jag sätter ingen prestige i det, det är bara jag och vattnet och en starkare kropp och ett lugnare sinne efteråt. Jag tänker nästan alltid bra tankar där i bassängen.

Inne på toaletten här sitter en gammal artikel från Hemmets veckotidning, 40-tal tror jag. Rubriken är "Skall jag behöva gifta mig för att få ett hem?". 60-70 år senare sitter jag på kafé och frågar mig samma sak. Just nu har jag tak över huvudet men det är bara tillfälligt. Jag vill inte kalla mig hemlös för jag har alltid någonstans att ta vägen men bostadslösheten, bristen på hållfasthet, gnager förstås.

Jag tror att det ordnar sig, det måste det och det brukar det. Just nu bor jag i en trivsam etta där jag rotar mig litet grand (tillfälligt), sitter vid andrahandsköksbordet och skriver mina listor. Hittar på trevliga saker själv, går och simmar. Känner mig fri och lycklig innan jag somnar. Som jag gjorde första natten den där första och enda gången jag har bott helt själv. Då var jag 21 och det var inte länge jag bodde själv den gången. Att kunna känna sig lycklig och fri istället för övergiven.

Det här med hur tillfälligt allt är, bostäder, jobb, relationer (med nya kollegor, nya städer) har jag tänkt mycket på sista tiden. Om det handlar boken Engångsligg som jag läser nu. Den har en hel del problem som roman men den sätter fingret på en viktig del av en samtidsberättelse, att vi unga människor får hålla till godo med engångsligg i en vidare bemärkelse, där allting är just tillfälligt.
Än så länge känner jag mig inte förstörd för framtiden men man undrar lite hur länge man tycker att det tillfälliga är charmigt. Just nu tycker jag att on the road-livet är lite spännande. Men sen?

Bristen på hållfastheten i att jag inte längre har något hem. Je ne regrette rien, mitt förhållande behövde sättas punkt för och man kan inte hålla ihop för att man har en lägenhet tillsammans. Men bristen på en fast punkt, att komma hem, finns de facto. Jag har alltid haft svårt att frigöra mig från saker och något positivt i allt det här är att man tvingas göra det. Och någon gång kommer jag ha en lägenhet (väl?) där jag åter ställer upp alla mina böcker, teburkar på hyllor.
Och det är inte det enda positiva, det roliga är att jag just nu känner mig ovanligt lugn inuti och att jag kanske lärt mig att älska katastrofer. Tove Jansson skulle varit stolt.

tid och inte alls något särskilt

Det är en helt annan typ av ledighet här. Det nya livet. Orkar inte gå upp före klockan tio eftersom jag ändrat min dygnsrytm. Sedan undrar jag hur fan jag ska få dagen att gå (dagar brukar inte vara en ocean av ledig tid utan en noga planerad ruta i almanackan) och äter frukost och läser på balkongen. Sedan lyckas dagen alltid försvinna bland det noga planerandet av måltiderna, téet och rostingarna med fikonmarmelad. Böckerna och promenaderna ner till stan.

Men några planer finns:
- Klara körkortet, vilket innebär läs teori minst en timme varje ledig dag och helst andra dagar också.
- Köp absolut inte mer kläder på rea - eller annars heller - gör punkten ovan istället.
- Avverka bokhögen.
Idag avverkade jag Fältstudier i ukrainskt sex, den var amazing.

Nu kommer ganska många dagar av jobb så dagarna ska nog fortsätta gå utan att jag behöver lägga mig i så mycket.

Patti Smith på högsta volym och bryter min tråkighet för att dricka öl med folk från tidningen...

hälsningar från parkstaden

I parkstaden är jag tillbaka, efter en vända vid min kust för en kväll med Erik och typ tre dagar med Liz och Lisa och midsommarfirande med rosé, lax, potäter och filmer. I parkstaden jobbar jag på tidning under dagarnas senare hälft och gör det bättre än jag vågat hoppas på och blir glad för att det går bra och glad över solen jag får på förmiddagarna.

Jag är helt ensam här nästan. Eller på jobbet är det fullt med folk och stämningen känns gemytlig även om jag bara jobbat i två dagar. Och jag pratar och sitter på balkongen med hon som jag bor hos. Hon är en fin människa som ringer klockan ett på natten när det kört ihop sig på redaktionen, och tror att jag blivit våldtagen i parken. Som bjuder på glass på balkongen där hon solar med knappt några kläder och som kör mig till Willys så jag kan handla. Jag försöker återgälda genom att diska disken som står på bänken.

Men annars är det bara jag. Det är så olikt min vanliga tillvaro att det känns skrämmande. Men samtidigt skönt. Att bara vara jag. Mig själv. Läsa ömsevis Alice i underlandet och Agneta Klingspor. Promenera i soliga parker och handla somriga reakläder. Äta vad fan jag känner för. Åt alldeles nyss 100 g chips och en glass framför TV:n. Jag har mest ätit sallad de senaste dagarna och började tänka nu, nu jävlar håller jag på att bli min mor på riktigt.

På lördag kommer fyra av fem delar av min familj (eller vadå, det är väl fler än så som tillhör min familj, men den familj jag föddes in i) hit och firar min födelsedag litet grand. Det känns skönt att få se lite glimtar av mitt liv igen. Jag är ganska rutinfast av mig, stör mig till en början på att rutinerna inte följde med mig, men hittar snart nya. Och det är därför det blir så lätt att fastna och det är inte meningen att jag ska fastna här. Inte den här gången.

Lyssnar på Eva Dahlgrens sommarprat från -96. Hon pratar fint om en massa bra saker. Just nu om homoadoptioner och att inte våga se människan. Och "du sökte en kvinna och fann en säl". Så bra kan det bli med ett litet tryckfel!

Jag sitter här och tränar mig i konsten att bli en nattuggla. En absolut nödvändighet. Min andra arbetsdag kraschade datasystemet och jag fick stanna på övertid och trodde jag skulle falla i bitar. Det gjorde jag inte men sov nästan till elva.

Grejen med Eva Dahlgren är att jag brukar tänka att hon har Sveriges lyckligaste äktenskap.

liljekonvalj-lugn

Praktiken är över och det kändes något vemodigt att behöva sluta just som jag började trivas. Det var ett gäng härliga, duktiga journalister jag jobbade med. Och jag hittar mina artiklar då och då i tidningen nu, i går till exempel. Och på webben i dag. Syns man, finns man, tra la la.
Det känns ovant och konstigt, det här att vara så gott som ledig nu, je ne dois rien, jag måste ingenting. Jag blev alldeles stissig av att inte måste något i min lägenhet, sprang på antikvariat men hade ingen ro att läsa. Så jag flydde till landet. Till mormor och Syster Lo. Här har jag bara ätit, ätit och kört bil. Och kollat på en hel säsong Grey´s anatomy. Läst färdigt Bübins unge. Och börjat läsa Alltid skogen. Varit ledig, je ne dois rien. Och det är konstigt och jag kan bara tycka om det när jag inte är hemma med min vanliga tillvaro.
I morgon ska jag hem igen. Något motvilligt. Men det är bara en vecka för sedan åker jag på semester till London och min gamla vän från gymnasiet. Ska bli sjukt kul.
Är bara en vecka, en vecka av körlektioner, EU-val och en skoluppgift.




Bilden ovan från mormors fotoalbum: min mor+hund.

Mare Kandre!

I går hade jag en fantastisk lördagssovmorgon med frukost till inspelad K special om Mare Kandre, och blev fullständigt hänförd. Av en författare jag aldrig läst. Men sóm förutom att hon debuterade med en rosad roman vid 22 års ålder var frontfigur i ett coolt punkband på 80-talet. Geniförklarad och jämförd med stora gubbar som Kafka och Dostojevskij. Hon sa att man inte kunde leva efter 40 och det gjorde hon inte heller. Dog 2005 av "ofrivillig överdosering av läkemedel".

Jag gick genast iväg på skattjakt på antikvariaten och fann vad jag sökte, Bübins unge, som verkar vara precis min typ av bok och jag som trodde att jag redan upptäckt alla författare som jag vill upptäcka. Naivt nog.

Den här söndagskvällen är det kanelbullar och Lisavännen. Jag försöker att inte vara nervös inför praktikplatsen imorgon. Jag ska hålla i ett pubquiz på onsdag och har ägnat delar av dagen åt att hitta på frågor. Härligt har det varit med långhelg. Mycket sol, häng med vänner, franska, quiz, film, vin och framför allt Mare! Man kan ha det bra, som Erik skulle säga.

guldkant

Jag förstår all besvikelse över att jag stängt ute mina trogna läsare från min tillvaro (har åter tröttnat på bloggens funktion som dagbok. I viss mån påbörjat traditionellt dagboksskrivande igen, med hemliga saker som inte platsar här). Det ser ut ungefär som vanligt. Förutom ett relativt långvarigt lyckorus för kanske en och en halv vecka sedan; jag fick jobb, det blev vår, projektarbetet låg på mållinjen. Projektarbetet är snart bara en pdf-fil som man inte behöver återkomma till i tid och otid, vi hade opposition i dag och det gick bra och det mesta i arbetet är vi nöjda med. Om någon vill läsa 30 år av stolthet- en granskning av mediernas rapportering av Pride så säg till så får ni den på mail.

Till sommaren flyttar jag temporärt till Växjö för att jobba som redigerare. Det är kul. Inte bara att få jobbet och all bekräftelse och ekonomi som det innebär, men också att faktiskt lämna mitt vardagsliv för ett tag och göra något annat. Vara någon annan.

Jag ska avsluta så mycket som möjligt innan jag åker; franskakursen med inlämning och en tenta som ännu ligger bortanför min begreppsvärld, körkortet som inte längre ligger alltför långt bort.

Närmast väntar två veckors praktik på GP:s konsumentredaktion. Det känns kul. Lite pirrigt men kul. Konsumentjournalistik skulle i teorin vara perfekt för mig eftersom jag är en snål rättshaverist som går igång som en ångvält när det gäller konsumentfrågor. Så jag hoppas att jag kommer kunna bidra med något.

Sedan körkort! Och lite ledighet, en vecka i London förhoppningsvis! Och all poesi jag ska läsa! Har hunnit fusktitta i Sara Gordans Uppställning med albatross

Nu ska jag deklarera och gå på yoga. Bli en harmonisk människa eller något.

essäer och tussilago

Har inte haft något liv sista tiden förutom projektarbete, projektarbete, projektarbete. Har suttit och skrivit utkast och filat till och kommit på nytt hela dagarna och sena kvällar. Nu har jag åkt ut på landet och skriver det sista, varvat med påskägg, mat och solsken. Satt ute i går i bara linne (!) och lyckades bränna mig. Mor och jag cyklade långt, långt bort och åt lunch på ett forntida gravfält. På hemvägen plockade jag tussilago. I dag ska vi leta efter ägg i trädgården.

Jag har skrivit en lista på böcker jag ska låna så fort jag har tid att läsa annat än det som måste:
- Musikens betydelse för flickor
- Ida Lindes nya
- Hanna Nordenhöks nya
- Alltid skogen av Sanna Tahvanainen (den enda jag inte hunnit läsa än)
- Alice i underlandet

samt de påbörjade inne i sovrummet:
- Går det åt helvete är jag ändå född
- Sonja Åkesson-avhandlingen
- Oscar et la dame rose ska läsas klart inom två veckor och sedan skrivas essä om

Och så fick jag en nygammal bok av mor, Joan Didions Play it as it lays

Hela min tillvaro består av listor just nu. Jag stryker och stryker och lägger till. Förhoppningsvis kan körkort strykas framåt sommaren. Samt böckerna ovan.

arbetsmoral

I går hade jag en särskild känsla av att vara väldigt lycklig och att allt är väldigt, väldigt enkelt. Det var en härlig känsla och egentligen är det fint att man inte är för ofta i ett sådant rus, utan att det mesta är alldeles vanlig vardagsmelankoli präglad av skandinaviskt väder, gnagande oro varvat med morgonsex, måltider och lagom med arbete.
Och arbetet är kul just nu. Det är kul att gå up totalt i saker och ting och jag har en fantastisk lärare fylld av engagemang som försåg mig med massa bra kunskaper och lite skvaller.

Idag har jag dock varit trött på ett sätt jag nog inte upplevt på flera år. Att hjärncellerna inte riktigt är aktiverade. Jag okynnesåt istället. Vi lyckades emellertid skriva ihop intervjufrågor till hela åtta (!) intervjuer som ska göras nästa vecka. Det ska bli ett härligt avbrott att komma till hufvudstaden, träffa en massa människor (det är bara oldies upptäckte vi idag) samt min brevvän Lotusen över en skvätt vin och/eller fika. Och bästa Kaisa som har fixat oss tak över huvudet.

Jag fyller ipoden med radioprogram och musik och en massa bildning har vi att sysselsätta oss med under resan. (Jag hittade just något bra i Liz ipod, Isobel Campbell, den får stanna kvar).

Länk till SR:s program om ockupationen av socialstyrelsen som kom precis i tid för vårt arbete:
http://www.sr.se/sida/laddaner.aspx?ProgramID=2519

Hjärtesorg

Jag utlyser någon slags landssorg. Ja, jag har varit med om en katastrof. Och våga inte förminska mig för att det gäller ett materiellt ting. Det är min finaste ägodel, ett turkoshjärta som suttit vid min hals i nästan tio år. Som suttit vid gammelmormors hals, någon gång vid mormors och sedan en hel del vid mammas. Som gav det vidare till mig den dagen jag slutade nian.

Och jag kan inte tro på konstiga sammanträffanden. Som att jag igår, jag minns verkligen att jag tittade på hjärtat i spegeln på morgonen, och funderade på att ta av mig det för att jag hade ett annat som passade klänningen bättre. Men ångrade mig. Och en halvtimme senare när jag satt mig vid datorn i skolan och eklaterat till alla som ville höra att jag kände mig så glad, att inget kunde förstöra mitt humör idag, fanns inte hjärtat längre vid halsgropen.

sötebröd

Jag tog fram ett gammalt nystan och började virka, bakade sötebröd och gjorde mig en stor kopp te, allt för att söka det där lugnet som inte infunnit sig på mycket länge nu. Det funkade nästan. Erik ligger i soffan bredvid och tittar på Nalle Puh, jag är sen som vanligt. Borde ta av mig marrimekko-sommarklänningen och tofflorna och hitta något (jag hittar inget jag vill ha på mig i garderoben för tillfället, igår blev jag sen på morgonen för att jag bara såg en hippie i ett tält i spegeln och att det inte var riktigt jag just nu) mer passande för schlagertittande och klassfest. Det blir säker jättetrevligt, jag bara känner mig anti att behöva ta på mig något passande när jag för tillfället inte känner att jag passar i något jag har.
Har varit en lugn dag, läsande av texter till vårt projektarbete, lyxfrukost från Hemköp, optiker, Sushi-lunch med Erik (jag har omvänt honom!), lite mer läsning och sedan städning av badrummet, fikafixande och plötsligt dags att gå. Imorgon får jag läsa körkortsteori och franska istället. Och jag är ganska lugn fortfarande och ska så fortsätta vara.

Såg en asbra film igår- Lars and the real girl. Se den! Tragikomisk är nog den närmaste och kortaste beskrivningen.

honor

Det var en blöt 8 mars. Men jag kompenserade med trevlig sushilunch och föredrag med Maria Sveland. Fortsatte firandet hemma med pannkakor och studier.

Jag har gått in för det här med att skaffa körkort (igen). Jag läser teori hemma så fort jag har möjlighet och har hittills tagit två lektioner. Och det märks att jag kört innan, det är inte så svårt som jag kom ihåg det. Inte riktigt. Och jag har en körskollärare som är okomplicerad, pådrivande och som pratar snabbt och jag fattar snabbt. Precis som jag vill ha det. Så nu satsar jag verkligen på det här projektet, det är ok att lägga all sin lediga tid i en relativt kort period på något som kommer ge resultat (jobb?). Förhoppningsvis.

Jag märker hur grymt provocerad jag blir av kvinnor som kallar sig själva för "däggdjurshona". "Jag jobbade som jämställdhetsexpert (---) men sedan fick jag barn och insåg vilken däggdjurshona jag var". Och slutade jobba. Jag gillar inte att klaga på andra, egentligen, men att förminska sig till att vara en däggdjurshona och vara ok med det. Inget fel på att vara däggdjurshona men det finns minst ett bra skäl till att människor med kvinnokön inte kallas för hona.

Dagens bästa: ipod fylld med musik (Feist, Jefferson Airplane), körlektionen (grymt är det), har kodat materialet från 1979 års frigörelsevecka!

Magiskt tänkande

Vad är magiskt tänkande? Tisdagens föreställning har snurrat på högtryck i huvudet hela veckan, alla ultimata formuleringar som jag är van vid att bara kunna läsa. I synnerhet en sak har fastnat i huvudet- begreppet magiskt tänkande. När begreppet kom in i monologen och jag fick en rejäl ahaupplevelse, av ett brev jag fick för en kort tid sedan från en sjuk och mkt kär släkting. Hon skickade foton från min barndom och skrev om densamma "Du var flickan med en fantastisk förmåga till magiskt tänkande" och redan då undrade jag vad det egentligen är för något. Och Joan Didion, genom Agneta Ekmanner, berättade på scenen om hur året av magiskt tänkande påbörjades när hennes man dog. Det var saker som: "Om jag slänger hans skor, kommer han inte tillbaka". Och hon berättade att hon först kommit i kontakt med begreppet när hon läste antropologi, att magiskt tänkande inom antropologin är något som uppstår i primitiva kulturer.
Men vad hade magiskt tänkande med mig och min barndom att göra, varför behövde jag det?
Detta har legat som ett filter över alla andra tankar och jag var tvungen att skriva ned det. Så jag inte glömmer.
Måste få tag i romanen eller pjäsen så att allt kan komma tillbaka!

Annat i huvet dessa dagar:
- Projektarbetet. Har börjat kolla in litteratur kring ämnet. Vi ska granska hur Pride blivit skildrat genom pressen under åren. Det känns som att det kan bli något.
- Annina Rabe! Jag känner att jag har hittat en tvillingsjäl. Att jag har missat henne tills nu (jag läser ju inte SvD så ofta)! Hon är kulturjournalist och lyckas visst skriva om allt jag gillar och tänker på och av en slump hade hon artiklar i flera tidningar hos mig; Ordfronts litteraturnummer, DV mode m.m Hon har till och med en faiblesse för läppstift! Tänk vad underbart med google som gör att man kan upptäcka allt gott hos en människa utan att träffa henne. Se bara här vad jag hittade:
http://shampoorising.typepad.com/shampoo_rising/2008/11/litter%C3%A4ra-vanf%C3%B6rest%C3%A4llningar-i-mumindalen.html
och sedan mer:
http://www.bokforlagetatlas.se/blogg/stefaningvarsson/2008/11/storm-i-en-muminmugg
Bara att det finns de som problematiserar kring mina samlarmuggar, I love!
Annat tips, ett lästips. Tunisien 2007.

Nu ska jag duscha och skynda iväg till kvällens festligheter. Jag gissar på mycket dans och en chans att förbränna lite chips.

Kaffe och en god dos hoppfullhet

För en gångs skull sitter jag hemma och pluggar. Med en kopp kaffe och smarties-kaka och ett mål att se fram emot. Ska om en timme iväg till stadsteatern och se Ett år av magiskt tänkande, baserad på Joan Didions memoarer. Inte så upplyftande, det GP skrev i dag, "Som ett skri av självömkande" men visst kan det vara bra ändå? Jag tycker i alla fall att det är vardagslyx att smita i väg på teater mitt på blanka eftermiddagen!
Jag förbereder en opposition på en uppsats som handlar om sterotyper i media. Det är en välgjord uppsats och jag ser fram emot att komma igång med min egen.
Om allt går vägen får jag praktik på GP´s kulturredaktion i maj, hoppas, hoppas!

Tvättbloggen

ja, det är så söndagskvällarna ser ut- blogg och tvätt. Allmänt slösurfande när man gjort färdigt det jobbiga i att söka jobb, som tar tid, som jag ägnat en jävla massa kvällar åt den sista tiden.
Jag sitter i sängen och skriver, om några timmar ska jag ligga ner med min bok. Innan dess ska jag fixa tvätten! Franskaläxan också klar, en oerhört produktiv söndag. Skulle se Muminfilm på eftermiddagen men biljetterna var slut. Gick hem och sökte jobb istället. Det är hemskt!
Mor har varit på besök under veckan och jag har haft det ganska lugnt, så lugnt att det plötsligt blev lite hektiskt sådär mot veckans slut.
Metodkursen är klar! Nu börjar en ny med 15 poängs uppsats och i nuläget känner jag mig ganska peppad. Över att få disponera tiden själv i högre utsträckning, över friheten att välja. Över att jobba med Lisa.

Tröttheten börjar ta överhanden. Imorse var jag oförskämt pigg med tanke på vinet och plumsandet i snöstorm sena timmar.

Annat är:
- Jag har klippt av mitt hår!
- Jag har inte fått sushi på två veckor och ska se till att få det inom en snar framtid
- Jag pysslar med mina dikter lite peu en peu
- Jag har en Courtney Love-reunion och ÄLSKAR allt som jag relaterar till henne!
- Jag har klarat att inte bli magsjuk vilket är helt osannolikt

Bonustid

Förmiddagens seminarium höll inte på i tre timmar utan i 35 minuter. Inte mig emot, jag gick hem på håltimmen, sitter i sängen omgiven av laptop och antecningsböcker och rester av banankaka. Tänkte göra viktiga saker men jag har visst blivit så lugn och harmonisk att jag inte kommer på några. Jag ägnar mig åt ord i stället. Mina egna. Har beställt hem lite nya böcker som jag hoppas dimper ner snart, bland annat Amelie Björcks bok om Sonja Åkesson.

Livet, ångesten, det underbara och underlivet

Just som jag lagt mig tillrätta här under de nya lakanen, för att se ett par avsnitt av Californication (jag har verkligen gått in för det hela eftermiddagen!), med den fantastiska uppfinningen tv4 anytime (eftersom mediekonsumenten är aktiv och väljer numera själv när man vill kolla, jag hade missat så himla mkt På spåret utan SVT-play), upptäckte jag till grav besvikelse att det minsann kostar pengar att använda anytime! Förstås, man slipper ju reklampauser såhär och på något sätt ska de ha pengar av mig! SVT är det enda som håller, fast jag är bitter just nu över situationen för deras anställda så just nu lägger jag ner mina predikningar över hur fantastiska de är...

För övrigt är jag glad igen! Sista tiden har varit lite av ett svart hål i min tillvaro. Med ljusglimtar förstås men också med en massa psykbryt och tårar och "jag kan ingenting" som det så lätt blir när jag är stressad. Ljusglimtarna har varit: Erik (förstås, alltid, i dag hade han med sig ett fint paket till mig eftersom han har valt att sprida ut förra årets julklappar så de räcker lite längre. Och för övrigt så är han så bäst och jag har blivit nykär sista tiden och han är så fin och duktig och tar nästan all disk) och alla jättefina vänner som jag älskar oerhört och är ofantligt tacksam över. Ni är bäst!

Lycka är: att vara småfull och glad och manisk bland vänner i mitt kök, att sova över hos hanne som står och lagar mat åt mig när jag kommer dit hungrig på kvällen, mina och angelicas otroligt intellektuella samtal över några bitar sushi, paketen som mor skickar, barndomsvänner som kommer och hälsar på, att ha en storasyster som följer med mig till cellprovsundersökningen som jag verkligen har fobi för och (förhoppningsvis) hjälper mig att härda ut. Det är helt fruktansvärt att det ska behöva uthärdas, men ställer man det mot cancer så får det kanske vara värt det. Saker att se fram emot, som efter allt det här jobbiga kommer vin, middag, bio och övernattningskalas med Liz. Tänk att du får sova i mina nya lakan!

Annat bäst är materiella ting och ja, det må vara inkorrekt att bli lycklig över materiella ting- men gardinerna och lakanen i sovrummet gör mig glad och nöjd och jag ska absolut inte ha några ångestfyllda drömmar mer eller oroa mig för morgondagen. Jag ska börja dagen med min favoritgröt i min nya skål (!) och sedan gå till skolan och tycka att det är helt ok att ha det där intetsägande seminariet och på kvällen är det yoga och sådant som inte gjordes i dag. Ja, jag revolterade i dag, mot intetsägande föreläsningar och alla jävla måsten och nu känns allt så himla mycket bättre igen!

Pale blue cake

En jobbig episod har passerat. Slutet av förra veckan var bara ångest över en jobbig uppgift, tidspress, jobbpanik, trötthet och huvudvärk. På fredagkvällen låg jag helt utslagen men finaste Hannevännen kom till mig innan festen, som jag var föga upplagd för, och hade ett paket med sig innehållande en klänning. Bara för att jag mådde dåligt. Kan man ha så fina vänner?

Och jag såg flera fantastiska filmer i helgen. Favoriten är en fransk film (förstås!) som heter Borderline och som går på högvarv i minnesbanken med bilder och en fantastisk version av I just don´t know what to do with myself.

Det får allt bli en bättre vecka nu!

saker som snurrrar i huvudet

Svar till Creutz, min hedersläsare:
Mammut var en fantastisk film på många sätt, vackra scener och skickligt skådespeleri. Det var en känsla från början av att saker snart, snart går åt helvete och sådant blir man ju lätt ångestfylld av. Jag hade skyhöga förväntningar och kan inte säga något objektivt, jag älskade filmen och den har gått runt i mitt huvud, ja jag hann inte alls smälta den förrän nästa film (nämnd nedan) kom och gjorde intryck på mig, se den också!

Detta och en massa text som snurrrar i mitt huvud nu, kvalitativ innehållsanalys och kvinnoporträtt i Elle för ananlys.

I dag kom Patti Smith-filmen till mig (varför händer all film på en gång?)! Jag tänker smygkolla lite nu med en kopp te och sjukt höga förväntningar.

Svt har premiär för en serie där förövare och offer möts för att medla. Det låter som taget från... kanal 5? Och lätt att jag väljer dearest Patti!

jag tyckte att det var så jävla jävla bra

En alldeles vanlig helg och alldeles, alldeles underbar i all sin enkelhet. Inte för mycket inplanerat, utrymme för spontanshopping och videokväll (som blev rödtjut och vattenpipa eftersom dvd:n gick sönder. Varför säger man fortfarande videokväll när det i 99% av fallen inte är video man tittar på?) med Helene.
Artikeln färdigskriven och överambitiöst redigerad i indesign. Lite fransktexter lästa. God, hemlagad mat m Erik (lördag: biffar med ris och tzatziki, söndag: borstj med av mig bakade frallor och matlådor för två dagar!) Routern fixad. Fredagsfödelsedagsfest med bål och sojakorv med bröd. Och så tid över att göra vad man vill; läsa i mastodontboken Konstfeminism, titta på fredagens På spåret, bara slösurfa nu när erik och jag kan ha internet samtidigt igen (över msn: hej älskling, hur har du det där ute i köket?)

Nu ska jag bege mig ut och se Mammut på bio, helgens höjdpunkt. Jag går på bio fyra av fem söndagar så man skulle kunna kalla det tradition. Det är bara för att jag är en Folkets bio-själ men ikväll blir det den kommersiella bion, finansierad med eriks presenkort.

Och mer film blir det - det är ju filmfestival! Imorgon bitti blir det I taket lyser stjärnorna med Fina Liz, det kallar jag start på dagen! Vi borde förstås börja hos mig med en god frukost, vad sägs?