hälsningar från parkstaden

I parkstaden är jag tillbaka, efter en vända vid min kust för en kväll med Erik och typ tre dagar med Liz och Lisa och midsommarfirande med rosé, lax, potäter och filmer. I parkstaden jobbar jag på tidning under dagarnas senare hälft och gör det bättre än jag vågat hoppas på och blir glad för att det går bra och glad över solen jag får på förmiddagarna.

Jag är helt ensam här nästan. Eller på jobbet är det fullt med folk och stämningen känns gemytlig även om jag bara jobbat i två dagar. Och jag pratar och sitter på balkongen med hon som jag bor hos. Hon är en fin människa som ringer klockan ett på natten när det kört ihop sig på redaktionen, och tror att jag blivit våldtagen i parken. Som bjuder på glass på balkongen där hon solar med knappt några kläder och som kör mig till Willys så jag kan handla. Jag försöker återgälda genom att diska disken som står på bänken.

Men annars är det bara jag. Det är så olikt min vanliga tillvaro att det känns skrämmande. Men samtidigt skönt. Att bara vara jag. Mig själv. Läsa ömsevis Alice i underlandet och Agneta Klingspor. Promenera i soliga parker och handla somriga reakläder. Äta vad fan jag känner för. Åt alldeles nyss 100 g chips och en glass framför TV:n. Jag har mest ätit sallad de senaste dagarna och började tänka nu, nu jävlar håller jag på att bli min mor på riktigt.

På lördag kommer fyra av fem delar av min familj (eller vadå, det är väl fler än så som tillhör min familj, men den familj jag föddes in i) hit och firar min födelsedag litet grand. Det känns skönt att få se lite glimtar av mitt liv igen. Jag är ganska rutinfast av mig, stör mig till en början på att rutinerna inte följde med mig, men hittar snart nya. Och det är därför det blir så lätt att fastna och det är inte meningen att jag ska fastna här. Inte den här gången.

Lyssnar på Eva Dahlgrens sommarprat från -96. Hon pratar fint om en massa bra saker. Just nu om homoadoptioner och att inte våga se människan. Och "du sökte en kvinna och fann en säl". Så bra kan det bli med ett litet tryckfel!

Jag sitter här och tränar mig i konsten att bli en nattuggla. En absolut nödvändighet. Min andra arbetsdag kraschade datasystemet och jag fick stanna på övertid och trodde jag skulle falla i bitar. Det gjorde jag inte men sov nästan till elva.

Grejen med Eva Dahlgren är att jag brukar tänka att hon har Sveriges lyckligaste äktenskap.