arbetsmoral

I går hade jag en särskild känsla av att vara väldigt lycklig och att allt är väldigt, väldigt enkelt. Det var en härlig känsla och egentligen är det fint att man inte är för ofta i ett sådant rus, utan att det mesta är alldeles vanlig vardagsmelankoli präglad av skandinaviskt väder, gnagande oro varvat med morgonsex, måltider och lagom med arbete.
Och arbetet är kul just nu. Det är kul att gå up totalt i saker och ting och jag har en fantastisk lärare fylld av engagemang som försåg mig med massa bra kunskaper och lite skvaller.

Idag har jag dock varit trött på ett sätt jag nog inte upplevt på flera år. Att hjärncellerna inte riktigt är aktiverade. Jag okynnesåt istället. Vi lyckades emellertid skriva ihop intervjufrågor till hela åtta (!) intervjuer som ska göras nästa vecka. Det ska bli ett härligt avbrott att komma till hufvudstaden, träffa en massa människor (det är bara oldies upptäckte vi idag) samt min brevvän Lotusen över en skvätt vin och/eller fika. Och bästa Kaisa som har fixat oss tak över huvudet.

Jag fyller ipoden med radioprogram och musik och en massa bildning har vi att sysselsätta oss med under resan. (Jag hittade just något bra i Liz ipod, Isobel Campbell, den får stanna kvar).

Länk till SR:s program om ockupationen av socialstyrelsen som kom precis i tid för vårt arbete:
http://www.sr.se/sida/laddaner.aspx?ProgramID=2519

Hjärtesorg

Jag utlyser någon slags landssorg. Ja, jag har varit med om en katastrof. Och våga inte förminska mig för att det gäller ett materiellt ting. Det är min finaste ägodel, ett turkoshjärta som suttit vid min hals i nästan tio år. Som suttit vid gammelmormors hals, någon gång vid mormors och sedan en hel del vid mammas. Som gav det vidare till mig den dagen jag slutade nian.

Och jag kan inte tro på konstiga sammanträffanden. Som att jag igår, jag minns verkligen att jag tittade på hjärtat i spegeln på morgonen, och funderade på att ta av mig det för att jag hade ett annat som passade klänningen bättre. Men ångrade mig. Och en halvtimme senare när jag satt mig vid datorn i skolan och eklaterat till alla som ville höra att jag kände mig så glad, att inget kunde förstöra mitt humör idag, fanns inte hjärtat längre vid halsgropen.

sötebröd

Jag tog fram ett gammalt nystan och började virka, bakade sötebröd och gjorde mig en stor kopp te, allt för att söka det där lugnet som inte infunnit sig på mycket länge nu. Det funkade nästan. Erik ligger i soffan bredvid och tittar på Nalle Puh, jag är sen som vanligt. Borde ta av mig marrimekko-sommarklänningen och tofflorna och hitta något (jag hittar inget jag vill ha på mig i garderoben för tillfället, igår blev jag sen på morgonen för att jag bara såg en hippie i ett tält i spegeln och att det inte var riktigt jag just nu) mer passande för schlagertittande och klassfest. Det blir säker jättetrevligt, jag bara känner mig anti att behöva ta på mig något passande när jag för tillfället inte känner att jag passar i något jag har.
Har varit en lugn dag, läsande av texter till vårt projektarbete, lyxfrukost från Hemköp, optiker, Sushi-lunch med Erik (jag har omvänt honom!), lite mer läsning och sedan städning av badrummet, fikafixande och plötsligt dags att gå. Imorgon får jag läsa körkortsteori och franska istället. Och jag är ganska lugn fortfarande och ska så fortsätta vara.

Såg en asbra film igår- Lars and the real girl. Se den! Tragikomisk är nog den närmaste och kortaste beskrivningen.

honor

Det var en blöt 8 mars. Men jag kompenserade med trevlig sushilunch och föredrag med Maria Sveland. Fortsatte firandet hemma med pannkakor och studier.

Jag har gått in för det här med att skaffa körkort (igen). Jag läser teori hemma så fort jag har möjlighet och har hittills tagit två lektioner. Och det märks att jag kört innan, det är inte så svårt som jag kom ihåg det. Inte riktigt. Och jag har en körskollärare som är okomplicerad, pådrivande och som pratar snabbt och jag fattar snabbt. Precis som jag vill ha det. Så nu satsar jag verkligen på det här projektet, det är ok att lägga all sin lediga tid i en relativt kort period på något som kommer ge resultat (jobb?). Förhoppningsvis.

Jag märker hur grymt provocerad jag blir av kvinnor som kallar sig själva för "däggdjurshona". "Jag jobbade som jämställdhetsexpert (---) men sedan fick jag barn och insåg vilken däggdjurshona jag var". Och slutade jobba. Jag gillar inte att klaga på andra, egentligen, men att förminska sig till att vara en däggdjurshona och vara ok med det. Inget fel på att vara däggdjurshona men det finns minst ett bra skäl till att människor med kvinnokön inte kallas för hona.

Dagens bästa: ipod fylld med musik (Feist, Jefferson Airplane), körlektionen (grymt är det), har kodat materialet från 1979 års frigörelsevecka!