"Losern och före detta rockmusikern Cahit är dubbelt så gammal som henne, jobbar som diskplockare och har tappat all livsglädje, men i hans turkiska bakgrund ser Sibel sin frihet. Allt hon behöver är ett äktenskapsbevis och en gemensam adress. De gifter sig och delar lägenhet en tid. 10 år förflyter och när de möts igen är de bägge förändrade. Sakta börjar Sibels livslust smitta av sig på Cahit.Föreställningen bygger på Fatih Akins prisbelönta film med samma namn från år 2004."
Annars är saker ganska lugna nu och jag försöker ta vara på det genom att planera lite roliga upptåg, man får ju passa på. I skolan har vi redigering och idag lärde vi oss om olika typsnitt. Nördigt men skitkul, tycker jag. Det är ett bra komplement till sista tidens krävande och engagerade uppdrag. Att läsa en manual och göra som manualen säger- enkelt och total ickeångest!
Såg precis att även Bitterfittan går som teater på torsdag och fredag. Det kan jag ju inte missa. Det blir helt enkelt en del teater den här veckan. Och det var jättelänge sedan jag var på teater. Tror det var i mars jag såg Vaginamonologerna. På tal om det har jag alltsedan dess haft för avsikt läsa boken, vilket jag helt glömt bort tills nu.
Jag ska för övrigt försöka kämpa mig igenom Bonjour tristesse på franska. Om jag ändå ska kämpa mig igenom en fransk bok så kan jag ju försöka undika det oundvikliga- Le petit prince!
Och helt plötsligt när jag går och tänker på Bonjour tristesse- french version efterlyses!- så kommer en ny film på bio, Bonjour Sagan. Jag tycker jämt att jag är först med att återupptäcka något, och aldrig får man ha det för sig själv.
Jag tänker på hundar, igen. Jag har byggt upp en utopisk illusion som innefattar mig, Erik och en cockerspaniel- ett litet kärleksbarn. Här ligger min gamla Joppe som dog för länge sedan. 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar